Bildanalys: Vad berättas i fotografens bild?
Freedom
1) Denotation – Bildens grundbetydelse. 2) Konnotation – Vad som berättas, tolkning
Här har vi den omtalade bilden som inte bara jag, utan många andra fångas av. Ja, och varför är det så? Vad är det med just denna bild som gör att blicken och sinnet förs till? Är det för att den är provocerande? – Nakna kvinnor som står och kissar på ett berg. Dels det, men det är i och med det även en harmoni i bilden som får en att uppfatta ro, frihet och kärlek. Faktorerna som väcker denna uppfattning är även färgen, som varken är svartvit eller i färg, utan i en beigeaktig och mjuk nyans som omfamnar det mörkaste och det ljusaste i bilden. Det blir alltså en balans mellan ljus och mörker. Ljusets riktning uppifrån och mörkrets riktning nerifrån och upp möts (jag har dock lite svårt att uppfatta om ljusets riktning kommer bakom eller uppifrån). Istället för en kuslig känsla, så ger bilden det motsatta, precis som den ska; härlig. Färgen ger även det intrycket av att det föreställer en gammal bild, på en fridfull plats för länge sedan. Berget är en plats högt upp, långt borta, där personerna ser tillfreds och lyckliga ut enligt det fria kroppsspråket och ansiktsuttrycken. Det är alltså en helbild – bilden berättar vad de tre karaktärerna gör, hur dem gör det och vad dem har för sig. Det visas detaljer men också helhet, det som finns runtomkring.
Eftersom bilden utgör balans, och eftersom det är tre personer som står bredvid varandra, utgör en triangelformad uppfattning. Därför skulle jag nog säga att det är en Triangelkomposition, även när vi tar fasta på berget som nästan är i en triangulär form. Den svaga, horisontella linjen bakom berget skapar harmoni.
Som jag sagt tidigare så får bilden mig att tänka på frihet. Det är det bilden förmedlar, mitt första intryck. Vilket är ganska oundvikligt och uppenbart på många sätt; kroppsspråket, blickarna, platsen, tiden, ljuset, miljön, berget, faktumet att de inte har några kläder på, allt utstrålar frihet detsamma som kärlek, tillfredsställelse och ro. De håller varandra i händerna och utstrålar; Här är vi. Vi älskar och vi är dem vi är. Vi är människor och har våra behov. Vi ska inte behöva skämmas för något. Vi är ett med världen; eld, vatten, jord, luft. (privat association)
Jag har för mig att kvinnor inte hade mycket att tala om i samhället förr. I denna bild kanske det är just det, tre kvinnor med ett starkt band som för en gångs skull får släppa loss på en ödes plats. För det är så det verkar, en plats långt bort från allt. Bakom berget ser det tomt och dimmigt ut. En tidslös plats där man bara får vara.
Det ser även ut som att mamman har kommit med idén om man tittar ännu närmare och ska hitta en djupare tolkning. Hon ser stolt ut.
Som jag sagt i den tidigare analysen; Sally Mann utstrålar något äkta i sina bilder, och det får vi ta stark del av i just denna bild.
Atmosfär: Lugnande, lycka, glädje, frihet, tillfredsställelse, trygghet, balans, feminint, fridfullt.
Jag skulle säga att jag både har en iakttagande och deltagande roll. De tre personerna (De tre musketörerna), där inget kan komma dem emellan, har ett så starkt band emellan sig. Det skulle kunna vara jag som tar fotot och glädjas åt deras tillstånd med ett avstånd. Är du med?
Eller så skulle det kunna vara så att jag står där med dem på samma plats med en närhet eftersom bilden har en så jordnära och välkomnande stämning. Jag är så nära, men ändå så långt borta på något vis.
Som sagt, platsen är så högt upp, långt borta; det är bara dem där och jag. Men det skulle även kunna vara så långt borta att jag inte når dit. Berget omsluter dem, men inte mig eftersom det känns som att de är så inne i sitt egna lilla glädjerus, deras blickar tittar inte på mig utan det är jag som tittar på dem. Ja, så då kom jag fram till den saken. Att jag har en distant och iakttagande roll som betraktare.
Är bilden dokumentär eller iscensatt?
