annafotoa

När jag hör ordet porträtt tänker jag på ett foto som berättar om en person, en person jag kan granska. Ansiktet ska helst vara vinklat framåt.

 Det behöver inte vara så att man har en deltagande roll, att man känner och förstår personen helt, utan det kan lika väl vara någon jag bara iakttar i stora drag, som iakttar mig tillbaka på samma sätt. Bara personen inte står alldeles för långt bort eller alldeles för nära. Det ska vara en helhet och man ska kunna se blicken tydligt, helst att blicken är riktad mot mig, annars känns det som att personen inte är beredd på att fotot ska tas. Jag vet inte varför men är personen inte beredd så känns det inte som ett porträtt, kanske just för att den inte granskar mig på samma sätt som jag granskar den, det blir liksom inget ”samspel”. Jag måste ha någon form av relation eller möjlighet till att förstå vad som försiggår hos personen. (Sedan finns det ju i för sig porträtt i exempelvis tidningsartiklar när personen är oberedd på att fotas.)

 Hade bilden varit tagen långt ifrån skulle det ju i stort sätt kunna vara vem som helst, bara en staty eller gestaltfigur. En person som står på ett berg eller på en äng långt borta, då man ser mer av berget och landskapet än av personen är inte ett porträtt för mig.

Den kan även vara så att man inte alls möts i blicken, eller att ”personen” inte alls tillåter en att komma nära, kallt och O-välkomnande, men för den skull betyder det inte att det inte är ett porträtt, det kan fortfarande vara ett porträtt så länge jag kan se ansiktsuttryck och till och med lite av kroppsspråket så att jag ser vad personen förmedlar och ger för intryck.

Miljön spelar ingen roll utan fokus ligger på personen. Är ljuset alldeles för mörkt blir hela uppfattningen mörkt så att det inte finns plats för själv intryck och känsla. Att bilden istället blir för ljus påverkar enligt mig inte intrycket negativt. Det ger bara en harmonisk känsla.

I mina bilder har jag utgått från just det jag tycker är ett portträtt. Bilden i mitten är ganska speciell och skiljer sig ifrån de anre eftersom det är som att man pratar med henne och det kanske inte är ett porträtt för alla eftersom man kan ta del av hennes känslor så pass mycket.
Vajre bild har något unikt, är redigerade på olika sätt och ger olika känslor samt uttryck, men har fortfarande samma utgångspunkt. Alla foton är Porträtt.

Freedom

1) Denotation – Bildens grundbetydelse. 2) Konnotation – Vad som berättas, tolkning

Här har vi den omtalade bilden som inte bara jag, utan många andra fångas av. Ja, och varför är det så? Vad är det med just denna bild som gör att blicken och sinnet förs till? Är det för att den är provocerande? – Nakna kvinnor som står och kissar på ett berg. Dels det, men det är i och med det även en harmoni i bilden som får en att uppfatta ro, frihet och kärlek. Faktorerna som väcker denna uppfattning är även färgen, som varken är svartvit eller i färg, utan i en beigeaktig och mjuk nyans som omfamnar det mörkaste och det ljusaste i bilden. Det blir alltså en balans mellan ljus och mörker. Ljusets riktning uppifrån och mörkrets riktning nerifrån och upp möts (jag har dock lite svårt att uppfatta om ljusets riktning kommer bakom eller uppifrån). Istället för en kuslig känsla, så ger bilden det motsatta, precis som den ska; härlig. Färgen ger även det intrycket av att det föreställer en gammal bild, på en fridfull plats för länge sedan. Berget är en plats högt upp, långt borta, där personerna ser tillfreds och lyckliga ut enligt det fria kroppsspråket och ansiktsuttrycken. Det är alltså en helbild – bilden berättar vad de tre karaktärerna gör, hur dem gör det och vad dem har för sig. Det visas detaljer men också helhet, det som finns runtomkring.
   Eftersom bilden utgör balans, och eftersom det är tre personer som står bredvid varandra, utgör en triangelformad uppfattning. Därför skulle jag nog säga att det är en Triangelkomposition, även när vi tar fasta på berget som nästan är i en triangulär form. Den svaga, horisontella linjen bakom berget skapar harmoni.
   Som jag sagt tidigare så får bilden mig att tänka på frihet. Det är det bilden förmedlar, mitt första intryck.  Vilket är ganska oundvikligt och uppenbart på många sätt; kroppsspråket, blickarna, platsen, tiden, ljuset, miljön, berget, faktumet att de inte har några kläder på, allt utstrålar frihet detsamma som kärlek, tillfredsställelse och ro. De håller varandra i händerna och utstrålar; Här är vi. Vi älskar och vi är dem vi är. Vi är människor och har våra behov. Vi ska inte behöva skämmas för något. Vi är ett med världen; eld, vatten, jord, luft. (privat association)
   Jag har för mig att kvinnor inte hade mycket att tala om i samhället förr. I denna bild kanske det är just det, tre kvinnor med ett starkt band som för en gångs skull får släppa loss på en ödes plats. För det är så det verkar, en plats långt bort från allt. Bakom berget ser det tomt och dimmigt ut. En tidslös plats där man bara får vara.
   Det ser även ut som att mamman har kommit med idén om man tittar ännu närmare och ska hitta en djupare tolkning. Hon ser stolt ut.
   Som jag sagt i den tidigare analysen; Sally Mann utstrålar något äkta i sina bilder, och det får vi ta stark del av i just denna bild. 

Atmosfär: Lugnande, lycka, glädje, frihet, tillfredsställelse, trygghet, balans, feminint, fridfullt.

Jag skulle säga att jag både har en iakttagande och deltagande roll. De tre personerna (De tre musketörerna), där inget kan komma dem emellan, har ett så starkt band emellan sig. Det skulle kunna vara jag som tar fotot och glädjas åt deras tillstånd med ett avstånd. Är du med?
   Eller så skulle det kunna vara så att jag står där med dem på samma plats med en närhet eftersom bilden har en så jordnära och välkomnande stämning. Jag är så nära, men ändå så långt borta på något vis.
   Som sagt, platsen är så högt upp, långt borta; det är bara dem där och jag. Men det skulle även kunna vara så långt borta att jag inte når dit. Berget omsluter dem, men inte mig eftersom det känns som att de är så inne i sitt egna lilla glädjerus, deras blickar tittar inte på mig utan det är jag som tittar på dem. Ja, så då kom jag fram till den saken. Att jag har en distant och iakttagande roll som betraktare.

Är bilden dokumentär eller iscensatt?

Analys
Sally Mann

Inledning
Jag har fått i uppgift att presentera en valfri fotograf och jag har valt Sally Mann eftersom hennes bilder tilltalade mig bäst. De är intressanta, vackra och ovanliga. Det fanns ganska många fotografer att välja emellan och jag vet inte alls mycket om någon av dem. Fotografernas bilder fick därför avgöra mitt val. Mer fördjupning om varför jag valt just Sally Mann kommer lite längre fram i arbetet såklart!

Bakgrundsfakta
Sally Mann, är den yngsta och enda dottern av tre barn, född i maj år 1951. Hon är en amerikans fotograf bäst känd för hennes stora svartvita bilder. Huvudmotivet var först och främst barn och familj, men utvecklades sedan även i hur landskap tyder på förfall och död.

Hon blev först känd för sitt konstnärliga projekt Immediate Family där hon fotograferade sina egna barn avklädda, på ett både bokstavligt och symboliskt sätt. Hon har även intresserat sig för döden i sina fotografier, där motiv som hennes döda hund och förmultnade lik förekommer. Ett helt annat område för hennes fotografier har varit den amerikanska söderns landskap som utmynnade i utställingen Mother Land från 1997.

Mann tog examen på ”Purtney School” år 1969 där hon började fotografera och gjorde sin fotografiska debut med en bild av en naken klasskamrat.
Ett annat av hennes motiv var att vara ensam i mörkrummet med sin pojkvän. Hennes intresse för fotografi blev befordrad av sin far. Hans 5x7 kamera blev grunden för hennes användning av storformat kameror idag.

Efter examen arbetade Mann som personalfotograf vid ”Washington and Lee University”. I mitten av 1970-talet fotograferade hon bygget av deras nya ”Lewis Juridiska bibliotek”, vilket ledde till hennes första-kvinna utställning i slutet av 1977 på ”Corcoran Gallery of Art” i Washington. De surrealistiska bilderna ingick senare som en del av hennes första bok, Second Sight.

Mann fotar analogt fortfarande och mesta dels med en 8x10 storformatskamera. Hon har prövat på en mängd olika tekniker för framställning av fotografierna, och kopierat med egna kemikalier. Hon har inte arbetat digitalt med fotografi och har även sagt sig vara ointresserad av tekniken.

En incident: NY Times sa, "Förmodligen ingen fotograf i historien har haft en sådan explosion av framgång i konstvärlden." Boken består av 65 svart-vita fotografier av hennes tre barn, alla under 10 år. Många av bilderna togs vid familjens sommarstuga längs floden, där barnen lekte och simmade nakna. Kontroversen som släpptes var intensiv och kritisk, bland annat anklagelser om barnpornografi, både i Amerika och utomland. En bild av hennes 4-åriga dotter (Virginia på 4) censurerades av Wall Street Journal med svarta fält över hennes ögon, bröstvårtor

År 2001 utsågs Mann till årets amerikanska fotograf.

10 av Sally Manns verk

Stolthet

Stolthet- Triangelkomposition ger trygghet, stabilitet och balans

Nöje, glädje och frihet 

Trygghet

Närbild- Ansiktsutryck, ger känsla, uttrycker och visar känslor. - Dyster

Ensamhet

Kärlek, frihet - förenade
 
Frihet

Kärlek, trygghet

Väldigt vackra bilder. De är härliga, som om jag skulle vilja befinna mig där
I tryggheten, friheten, kärleken, sommaren, landskapet
_________________________________________________________

Jag försökte välja bilder som urskiljde sig från varandra för att man ska se en skillnad men samtidigt se stilen och helheten hon har utifrån det. Enligt mitt tycke och enligt det jag ser så är det en ganska dyster och kuslig stämning i hennes bilder samtidigt som man ser kärlek, skönhet och frihet, det vardagliga, livet (man ser vad hon vill förmedla, det ingår i temat av bilderna). Bilderna skiljer sig från varandra samtidigt som de håller ihop på något vis. Det är ett tema, som en berättelse. De flesta av dessa bilder är tagna just vid deras sommarstuga. Tittar man på hennes bilder så ser man att hon fotar framifrån, fokus ligger på personen, det personliga och blicken förs in i hennes bilder. Hon fotar mestadels utomhus i naturen.

Det är provocerande bilder (en flicka som röker, nakna barn, och bilden då de står och kissar på berget), samtidigt som jag inte skulle välja att säga provocerande, eftersom det vackra överväger så mycket mer. Jag tycker att det är just det som gör hennes bilder speciella och som gör att hon sticker ut. Att hon vågar visa det riktiga mänskliga. Det känns så verkligt. Många fotografer gör till sina bilder. Här skapas en känsla av ärlighet. Därför valde jag att analysera just henne. Det var det som var så äkta - tilltalande. Bilderna är alltså inte speciellt redigerade men ger intryck av äldre tid med tanke på den svartvita färgen.

” Many of the pictures were taken at the family's remote summer cabin along the river, where the children played and swam in the nude. Many explore typical childhood themes (skinny dipping, reading the funnies, and dressing up, vamping, napping, playing board games) but others touch on darker themes such as insecurity, loneliness, injury, sexuality and death”
_________________________________________________________

Källor

http://en.wikipedia.org/wiki/Sally_Mann

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sally_Mann